Hälsningar från Jakobstad!

Idag har jag för första gången i mitt liv gjort första skedet av personliga tillämpningen på en 16-åring. En 16-åring som vill ha en examen, men inte via den traditionella skolan. Han vill jobba! Han vill förtjäna! Han vill gå via läroavtal.

Tommi (vi kan kalla honom så) har växt upp i familjeföretaget och har redan vid 16-års ålder sommarjobbat flera år i företaget. När han på 9:an skulle välja sin utbildningsväg var gymnasiet ett ganska klart val. Han hade tagit del av den grundläggande yrkesutbildningens utbud i regionen, men just den bransch som familjeföretaget representerar fanns inte med på de linjer som de svenska yrkesutbildarna erbjöd. Så han satte sig på gymnasiebänken…

…men steg snabbt upp från den. Gymnasiet var inte hans melodi.

I slutet av augusti ringer Tommis mamma till mig. Hon har hört om läroavtal och undrar om det är en väg framåt för sonen. Jag ska erkänna att jag suckade lite inombords. Vi har haft ett antal unga på läroavtal genom tiderna, men många av dem rinner ut i sanden p.g.a. det ansvar som går hand i hand med läroavtalet. Det blir på nåt sätt övermäktigt för den unga att vara den som driver sin egen inlärning framåt. De behöver ett tätare ”supportnät” runt sig än vad de vuxna behöver. De behöver en tydlig vägvisare.

Jag svalde sucken och bjöd in Tommi och hans mamma till ett första möte hos oss. Jag tänkte att jag ska prata om ansvar, ansvar och ännu mera ansvar när de kommer hit så att Tommi verkligen förstår att det här med läroavtal är långt ifrån en dans på rosor. Det är ett hårt arbete.

Tommi och mamman kom. Jag och min kollega Mats satt en timme med dem och gjorde vårt bästa för att klargöra vad läroavtal innebär. Mamman var frispråkig, men Tommi mera tystlåten. Det var svårt att veta vad som rörde sig i hans tankar och hur han som person är. Visst, mamman hade beskrivit sonens egenskaper i telefonen, men hur kan jag se och veta att det är som hon säger? Hur ska jag bära mig åt för att få en så rätt bild av Tommi som möjligt? Hur ska jag veta om han klarar av att ta det ansvar som krävs? Är han redo för ett hopp ut i det okända?

Under diskussionen med Tommi och mamman blir Tommis ansiktsuttryck allt mer avslappnat. Jag tolkar det som att han gillar det som berättas för honom. Han är fortfarande fåordig och blyg, men på nåt sätt känns hans intentioner äkta och hans vilja genuin. Min tidigare suck vänds till en strimma hopp. Kan det här lyckas? Är hans vilja så stark?

Tommi och hans mamma skickas hem med en hel del information att processa. Framför allt ska de tillsammans med pappan titta på vilken grundexamen det kunde vara frågan om, eftersom flera alternativ finns. Vi för vår del får börja söka efter alternativa läroanstalter runt om i Finland eftersom de examina vi tittade på inte finns på svenska. Det kan många gånger vara en utmaning. Många människor i vår region möter inte finskan varje dag, vilket gör att man blir osäker och inte alltid vågar tala. Tommi är en av dem. Så mina två frågetecken i detta skede är om jag hittar en läroanstalt för den examen som Tommi kommer att välja och om de kan svenska. Mer om detta i nästa inlägg.

Att söka en läroanstalt är inte alltid det lättaste. I Tommis fall fick jag leta en bra stund innan jag hittade en läroanstalt som ger examen inom den bransch som han vill avlägga examen i.

Läroanstalten hittade jag i södra Finland. Glad i hågen ringde jag upp personen som har hand om utbildningen och berättade mitt ärende. Jag berättade om 16-åriga Tommi, om familjeföretaget och det faktum att Tommi inte är så bra på finska. Jag berättade också att Tommi vill genomföra detta via läroavtal.

I normala fall när vi köper förberedande utbildning och examen från andra utbildare brukar upplägget på fristående examen se ut lite hur som helst. Vissa förstår sig inte på systemet och kör nästan helt enligt gammal, traditionell skola där alla ska delta i den förberedande utbildningen och alla examenstillfällen görs på skolan (man blir så trött).

Nu när jag pratade med utbildaren Jari på läroanstalten tappade jag hakan fullständigt. När han berättade hur de jobbar med fristående examen blev jag mållös. Det var som att lyssna på handboken om fristående examen. Kan det vara sant, tänkte jag? Det finns någon som jobbar precis som man ska. Examinanden deltar endast i de närstudier som behövs (och offerten görs upp enligt det), alla examenstillfällen görs på arbetsplatsen och man drar inte ut på utbildningstiden för att få maximal ekonomi ur det. Otroligt, om det här är sant så blir det en dröm att genomföra detta.

När jag berättade för Jari att Tommi inte behärskar finskan så bra, frågade han genast om Tommi kan engelska. Enligt Jari har de många nationaliteter på utbildningslinjen och jobbar därför mycket digitalt. Undervisningsfilmer har producerats som är textade till engelska och många gånger kommunicerar de på engelska under närstudietillfällena. Bara man är intresserad av branschen brukar nog resten lösa sig, sa Jari. Vilken människa! Allt är med andra ord möjligt!

Jag blev barnsligt lycklig av att höra hur de arbetar med fristående examen. Faktum är att jag var barnsligt lycklig hela arbetsdagen. Jag har aldrig stött på någon läroanstalt som arbetar så renodlat med fristående examen så att det till och med syns i offerten.

Undrens tid är inte förbi och nu var det lätt att ta kontakt med Tommi och berätta vad han har att vänta sig.

Ann-Louise Strengell

Optima vuxenutbildning och arbetslivstjänster

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s